Vi har suttit och tittat ut genom köksfönstret när vi fikat och spelat Yatsy. Idag bjöds det på varm kanelbulle.

Fåglarna har kommit och kikat om restaurangen Birdie Nam Nam startat upp. Finns inte ett frö därinne. Hacken har varit och kikat i nötkorgen, inte en nöt serveras.

Vi kom att snacka om det där. När kan man börja mata fåglarna? Nätet gav ett entydigt svar; mata när ni vill, sluta när ni vill. Fåglar är inte dumma i huvudet, de hittar alltid mat. Trots allt har de funnits längre än oss här på jordklotet och vet. Finns många fördomar kring detta med fågelmatandet.

Ska vi? JA!

Vi stack till ”Kvarnen” i Väderstad. Nä, vi gick inte, bara en av dagens misslyckade bilder.

Vi tog den 4-hjuliga. Färden dit och hem är alltid en lisa för själen. Fälten är ovanligt gröna för årstiden.

Kvarnen, som har varit kvarn i hundra år. ”Mjölnarn” har tagit vid där hans far slutade. Bilarna var hemma så han var i faggorna. Ingen idé att springa omkring att leta. Han kommer så småningom.

Gick kollade lite i omgivningen. Kommandoran satt i bilen och mös. Ankdammen…

…rinner ut i en bäck. Här fanns drivningen till kvarnen förr i tiden.

Alltså, denna höst måste gå till historien.

Bilderna får tala för sig själva, måndagen den 13:e oktober.

Ja, nu börjas det. Foder till hönsen, mat till fåglarna och kalk mot hönsloppor. Vi har inte sett en loppa på hönsen. Tveksamt är det på drängen hemma på torpet. Vetet fick vi med oss från kvarnen. Hönsen älskar vete. Kan tänka mig att det är som bulle för dem. Detta är värt varenda öre, det är trevligt och bra för själen att se fåglarna mumsa. Typiskt pensionärsnöje.

Kommandoran vandrade med bestämda steg upp till sina land när vi kom hem.

Jordgubbarna blommar och jordgubbar blir det kanske också.

När jag skulle skriva det här blogginlägget, såg det ut…

…så här. Upptaget.

Inte nog med det, skärmen såg ut så här. Helt omöjligt att jobba med, pekaren styr inte.

Har varit med om detta tidigare om jag inte minns fel. Fast då var det inte katt.

Då var det Isak som hade laborerat. Greger ringde och undrade hur man återställer så man slipper sitta och jobba med huvudet på sned.

Vårt nästa utmaning är hur vi ska kunna hålla Norpan borta från fåglarna.

Vi minns hur det blev första gången vi släppte ut Majsan. På en kvart var hon på språng.

Vi inser att det inte kommer att gå utan en bur över fågelrestaurangen. Men vi ska inte ha burfåglar.

Ja, nu börjas det.