Gjorde något som jag tänkt göra länge. Jag har sett dem länge nu och tycker att de blivit många.

Vinbärssnäckan. Förre ägaren sa att han hämtat några från Omberg och planterat in dem här. De är goda att äta, sa han. Visst, då måste vi väl ändå komma till Harmageddon, tänkte jag. Vi klagade inte på något, när han visade oss runt på Skorpan. Ett taktiskt drag som vi kommit överens om innan för att, om möjligt, stället skulle bli vårt.

De finns överallt här på Skorpan, t.o.m. nere i Den förbjudna staden. Nu skulle i alla fall de där juvelerna i naturen få komma tillbaka till dit de kom i från. Omberg skulle kompenseras.

Samlade ihop snäckorna jag hittade på morgonrundan och lade dem i en hink.

Kollade en timme senare och då var de på rymmen.

De var envisa också, de ville ut. Ja sa till Kommandoran att vi måste sticka upp till Omberg med snäckorna omgående.

Skrapade ihop ett gäng till medans hon sminkade sig. Vi skulle ju till Omberg.

På vägen till Omberg sa hon att det skulle vara gott med ”den där fisken” idag. Jag förstod att hon menade Vätterhästens halstrade röding. Jag var inte klädd för att gå på den typen restaurang, så jag vägrade.

Utsikten var inget vidare denna dag.

Uppe på Omberg var det så dags att släppa ut snäckorna i naturen. På bilden kan ni också se strutsäggen.

Plockade ut alla ur hinken men var lite bekymrad över att många låg på rygg i gräset. Eller rättare sagt på huset. Frågade Kommandoran när jag kom tillbaka till bilen. Grejar de att vända sig rätt? Ja, för helvete de kan vända sig, svarade hon med en synnerligen irriterad röst. De var ord och inga visor, tänkte jag. Det visade sig att jag lämnat bakluckan öppen och bilen var full med mygg. Hon är en myggmagnet och hade blivit stucken.

Den där fisken skulle nog inte vara så dum i alla fall, sa jag för att kompensera läget.

Vi stannade till vid Vätterhästen på vägen hem.

Lämnade bondlurksjackan i bilen…

…stoppade stövlarna innanför jeansen. Det andra fanns inte något som kunde förbättra.

Dessbättre var det fullt på restaurangen. Vi åkte hem och fräschade till oss för att komma tillbaka en timme senare.

Det var värt mödan. Det var det godaste jag ätit ute på länge. Halstrad Vätternröding med tillbehör.