Lämnade in Skrutten på verkstan i veckan. Lite småskit efter besiktningen och jag orkar inte hålla på med det; beställa delar till en gammal bil, meka etc.

Tog någon dag att åtgärda. Den gick igenom besiktningen u.a. men det var ändå några saker som jag fick tips om som jag borde åtgärda om jag ville ha den kvar att åka i. De ville jag.

Den duger upp till Mjölby (bussen) och till samhället. Att jag sedan tog den till Stockholm får jag skylla mig själv för. Men testad blev den, det lilla trollet.

Sedan kan det alltid dyka upp något annat.

Typ en sån här. En riktig jävla hillbilly. Skitbra att åka till kvarn och köpa hönsfoder i, 6.2 diesel men lite småjobb. Till återvinningen en dröm.

Helst en sån här men då börjar vi prata pengaförstöring på bilar igen.

En sådan här då? Vinna på lotto, dessutom känns den barnslig för en gubbe på 66. Skulle få parkera den på närmast asfalterade väg och gå eller cykla hem.

Hursomhelst, Niklas på bilverkstan, och jag stod ett tag och snackade bilar. Jag har en föreställning om hur det ska vara. Han sa: De flesta skiter i att serva bilen när den gått 20000 mil. Det är ingen idé, säger dom. Det är då man ska fortsätta, anser jag. Ja men, lägg 3500 på bilen och åk ett år till. Händer det något riktigt jävligt, typ 15000-20000 tusen, gör den till ett hönshus och köp en bättre begagnad. Aldrig nytt, potentiella barnsjukdomar. Niklas sa inte detta för att försäkra sig om att jag skulle fortsätta lämna bilen på service, kunde jag räkna ut. Hade jag haft en ny hade jag ändå lämnat den på service där men till en högre kostnad.

Annat var det på konsulttiden; bräckte av grannen en gång om året, bytte om det krånglade och sket i vad det kostade, staten var med och finansierade. Pengaslukare på 4 hjul. Lånta fjädrar.

Andra tider nu och jag har fått distans till begreppet bil.

Vi kör så länge det ryker.