I förra veckan visades den årliga humorgalan.

Unicef fick in 500 miljoner år 2012 där världsföräldrar bidrog med 43%. Övrigt kom från företagen där IKEA bidrog med 167 miljoner.

Nu har skräcken för fienden i öst återuppstått.

Nya Super-Jas kommer att kosta 580 miljoner. För ett enda exemplar. Regeringen vill ha 100 st. Om man ser det i relation till världsföräldrar, känns det som ett steg fram och hundra tillbaka.

Tänk om det blir allmän värnplikt igen. Allmän värnplikt var det 1901-2010. Ett vanligt uttryck var att ”lumpen” gjorde män av pojkar”. Ett tveksamt uttryck, jag känner många pojkar som blivit män utan lumpen.

När det gäller det militära, tänker jag alltid tillbaka på min egen ”lumpartid” på Gotland 1968-69. Fick tillbringa 11 månader i denna fantastiska del av Sverige.

Blev skjutsad till Södertälje den 11:e november 1968. Ryssarna hade gått in i Tjeckoslovakien i augusti när min fästmö och jag var på semester i Rimini, liggandes på Italiens ostkust. Vi låg på stranden varje dag och lapade sol. I det härliga Adriatiska havet låg avföringen och guppade fem meter från strandkanten. Avloppen gick rakt ut från hotellen. Hela den resan skulle kunna bli ett inlägg av. Rysskräcken var stor hemmavid, varje man skulle få gedigen utbildning på hemmafronten.

Nu var jag på väg till den utbildningen, luftvärnet LV2 på Gotland.

På färjan låg de flesta och sov än var de kunde. Några låg dyngraka i cafeterian efter att ha druckit litervis med Hansaöl. Havet låg stilla men resan tog ändå runt 6 timmar.

Jag minns att jag  stod uppe på däck och såg Visby ligga där som en juvel i morgon ljuset. Vi fick åka militärbuss upp till LV2 som låg inom A7´s område. A7 låg 10 minuters gångväg från Visbys ”söderport”.

Första anhalten var matsalen på A7´s område. Fil, gröt, fika och det där alltid färska brödet med ost. Tyvärr alltid margarin.

Därefter upp till förläggningen och tilldelning av ”lucka”. Byggnaden var nyrenoverad och på varje rum låg sex man.

Vidare till att hämta ut kläderna. Kanske var det någon av de här killarnas kläder jag  fick. Bilden är hämtad från ett blogginlägg av en snubbe som gjorde lumpen på LV2 året före. Låg en unken lukt i luften när vi fått på oss kläderna.

Kpist Carl-Gustaf-M45-1

Som vapen fick vi varsin ”skrammelpelle” från 1945. Den här gav mig en skyttemedalj och 50 spänn i pris som investerades i en mosbricka, en dosa snus och en flaska Perlerose. Hade man en gång skjutit in den var den helt OK,  men sen var man tvungen att plocka isär den mellan varven. Bara att börja från början.

Resten av första dagen blev tunn, vi låg mest och tråkade på luckan. Gjorde man inte något, gick man och la sig i väntan på middagen och det var också något att göra. Ligga och vänta.

Om man inte hängde på ”markan” förstås och drack rävgift med en dammsugare till.

Första kvällen ville ingen gå och lägga sig.

Tuppfäktning i form av poker. Sprit fanns ingen och tjejerna hade vi tagit farväl av ett dygn tidigare. Hade ett enormt flyt.  ”Brynolf” satt med 4-tal i knektar. På bordet låg 400 spänn. Jag köpte ett kort och fick den 4:e damen. En vrålförbannad Brynolf som gick och la sig.

Dagarna var ganska likartade. Fysisk träning, marschera och materialvård.

Siktet, till vänster var våran grej. Vi satt 3 man på den där klunsen och styrde kanonerna.

 

Vi körde alltså karusell med snubbarna som satt på två kanoner.

Så här såg det ut när vi gav oss iväg. Om vi så bara kört runt kvarteret, skulle allting putsas under en hel dag. Inte ett dammkorn fick finnas.

Ofta åkte vi till Tofta skjutfält. Vi bäddade alltid med maskeringsnäten på flaken för att på så sätt få oss en tupplur. Sätta ihop allting tog en timme. Blåste alltid snålt från havet.

All utrustning stod utspridd och fick kopplas ihop med kablar. På bilden syns en kabelvinda som rymde 50 meter kabel.

Sedan var det bara till att vänta på skjutorder. En väntan som var ganska skön. Man hittade alltid en sovställning där på siktet.

Ibland kom tanten med ballongen som hon hissade ut så den hängde 800 meter efter Skyraidern. Ljudet av Skyraidern gjorde att man vaknade genast.

Så där pågick det i 11 månader. På det hela taget var det slött. Sommaren 1969 på Gotland var fantastisk, den var värd hela äventyret. För att inte glömma kompisarna. Kvarnen (The Mill), Borgen, Gutekällaren, Bakfickan på Statshotellet och Norderstrand var några ställen där vi alltid var pigga och alerta. Varje gång vi fick lön (50:-), beställde vi ett bord på Lindgården och åt alltid samma sak; köttbullar med potatis och brunsås.

Hempermissionerna var välkomna.

Vi fick 10 flygresor hem till Bromma.

En gång härjade ”Röda hund” på kompaniet. Inför en helg kände jag att det var min tur. Fort som fan, sprang in till kaptenen och bad om permis över helgen. Kaptenen: Du är väl inte sjuk? Du ser lite röd ut. -Nä, inte jag inte. På båten hem bröt det ut. Blev en djävulsk resa.  Låg sjuk hela helgen och veckan därefter hemma. Smittade ner morsan. Inte så smart tilltag. Kaptenen blängde som fasen när jag återvände.

Muckade den 9 september 1969. Man kan ju tro att det blev en kär återförening med fästmön. Det blev inte så, hon gjorde slut. Som hennes farsa alltid sa: en del förlovningar slutar lyckligt, andra med äktenskap.