Nu har jag skolkat några dagar. Skolk är skönt. Strunta i allt, i det här fallet datorn. Varit inne (på datorn) minimalt och tänk att jag överlevt.
På den gamla goda tiden var det inga problem med att ta lite ledig. Morsan skrev på allt i efterhand. Klassförståndaren tyckte att jag borde gå till doktorn, eftersom jag hade huvudvärk så ofta. Vilken jävla kärring, sa morsan. Du har väl aldrig huvudvärk!? Skönt med en stöttande morsa. Morsan kunde sjukskriva sig och sticka till Mallis. Sådan mor sådan son. Det är så trevligt när man kommer hem och det ligger stålar från sjukkassan, fyllde hon på med.
Det gick förstås inte att säga att man ville vara hemma. Fick ta till andra metoder.
Bästa kompisen Kricke och jag föredrog fiske framför matteprov. Vi smög ner i källaren tills morsan hade gått till jobbet. När kusten var klar, stack vi väg och köpte ett långfranska, en tub räkost och en liter fil. Satte metspöna på pakethållarna och cyklade iväg till sjöarna i Nackareservatet. Att vägen dit gick förbi skolan bekymrade oss inte ett dugg. Kricke är lite äldre på bilden än när det begav sig. Matte lärde vi oss senare i livet när vi kände oss motiverade. Gick lättare då.
Har ju inte skolkat helt, förstås. Har varit i gästrummet och stökat några dagar. Inget att skriva om precis, det är färg överallt. Får bli en slutrapport. Kommandoran var i Stockholm och jobbade några dagar. Hon tog bilen för att kunna komma hem snabbare.
Jag fick hålla till godo med Petit Renault för att ta mig till byn för att handla.
Kärringbilen, som äldsta barnbarnet Stoffe säger.
Kärringbilen är kul att köra, ingen servostyrning, går som en skållad råtta. Vi köpte den när vi åkte ner på visningen av Skorpan. ”Måste ju ha något mer att åka i om det skulle strula”. Det är en bil som en gammal dam (kärring) har haft sedan -89. Inte vinterkörd. Klassiskt. Duger bra till oss.
Finns t.o.m. Air-condition. Man snurrar lite på veven och så kommer friskluft in genom springan ovanför rutan.
Om man händelsevis skulle få ett anfall av att vilja meka, så funkar det också.
Djurens aktivitet;
Skrajsan. När Kommandoran kom hem, såg det ut så här runt halsen på henne.
När vi kickade ut genom köksfönstret, satt den feta Stenknäcken helt orörlig. Vi har sett den där några dagar nu och tyckt det verkat lite mysko. En halvmeter ifrån satt en Sparvhök och måttade.
Alla andra fåglar hade stuckit. Sparvhöken stack också när hon såg våra vita nunor oss i fönstret. Kvar blev den fete Stenknäcken.
Så åkte vi till samhället för att proviantera. Majsan smet ut. När vi kom hem, låg den fete Stenknäcken utanför dörren.
Majsan skolkar inte. Hon ser till att hålla balans i naturen när det kajkar för Sparvhöken. Idag hade vi ca 100 fåglar här på en gång. Hur vi hann med att räkna? Gissa!
Har just lyssnat på sketch av Lars Ekborg – fick fortsätta skratta när jag läste om ditt skolk och Majsans icke-skolk och njutit av dina härliga bilder.
Roligt att kunna glädja dig, kompis! 🙂
Ni tog en bild och räknade på den. Vad vann jag? 😉
Att ta semester på försäkringskassans bekostnad tycker jag inte är OK. En gång var jag sjukskriven (kunde inte kratta bajs och hoppa på kryckor samtidigt…). Mitt i den sjukskrivningen tog jag en semestervecka och vi åkte till Paris. Dom på lönekontoret försökte övertala mig att INTE ta den semestern, jag var ju sjukskriven. Men det VAR ju en semester, så jag stod på mig och tog det som just semester.
En av våra döttrar gjorde just så. Det slutade med att hon fick betala tillbaka den veckans sjukpenning. Under hennes fortsatta sjukskrivning ringde försäkringskassan en gång i veckan och kollade att hon var hemma. De ringde på olika tider…/Med vänlig hälsning, macilane.
Skickat från min iPhone
Jag tog ingen sjukpenning under den veckan jag hade semester, så det fanns liksom inte nånting att betala tillbaks.
Då hade du alltså meddelat försäkringskassan i förväg, fyllt i den speciella blanketten och skickat in, inte sant?
Vår dotter hade inte gjort det, därav återbetalnings-”problemet”…
Det här var i början av 80-talet… Minns inte, men jag tror att lönekontoret skötte allt.
Det där med bild tänkte jag inte på. Vad enkelt det hade varit. 🙂 Sjukkassan är inget annat än missunnsamma….
Ja Janne, glömmer aldrig den tiden när vi hojade förbi plugget med våra metspön lyckligt vetande att våra klasskompisar satt och svettades med matteprovet! Härliga tider. Mattebetyget blev dessvärre inte enligt morsans önskemål.
Konstigt nog fick vi bägge bra arbeten ändå. Fast där var det maskinerna som räknade åt oss. Ett stort A i matte hade varit bortkastad tid. Vi gjorde rätt som satsade på fisket. 😀
Nu skolkar du igen… 😉
HeHe. Samlar på mig…. 😉
Just nu på annan ort och det kan jag inte blogga om nu. Förbud. 🙂