Som att tala för döva öron

Kaoset kring djuren började igår eftermiddag. Jag kom utifrån och vid ytterdörren stod Kommandoran.

Domherre

Hon höll en Domherre i sina händer. ”Titta vad Majsan höll på med! Jag tog den ifrån henne!”

Den var förmodligen skadad men konstaterat chockad. Vi satte den i fågelrestaurangen i hopp om att den skulle kvickna till.

död

I morse var den stel som en pinne.

fet mus

Samtidigt slaktade Majsan den fetaste mus jag sett och lade den utanför dörren. Det är väl hennes sätt att säga förlåt, sa Kommandoran.

Vad ska man göra? Katten älskar att vara ute. Hon tar möss i drivor, men när det blir brist på möss, sitter hon vid fågelrestaurangen och får sig en och annan adrenalinkick. Googlade för att se om någon hade något gott råd. Fick många träffar men inget råd utom: ”Katten i band”, ”Ornitologerna säger att arter är hotade av katt”, ”Håll katten inne” m.m. My A.

Majsan på pass

Idag har jag jagat bort henne fem gånger från stället. Hon återvänder hela tiden som en jojo.

Nu måste jag ta till något annorlunda, något som antagligen aldrig provats på katt tidigare, tänkte jag.

Undervisning

Ordnade för en pedagogisk undervisning av katt.

Alert

Hämtade objektet och satte henne på skolbänken. Ännu så länge inga protester.

Vad skulle jag börja med? Det positiva eller negativa?

Började med det negativa för att kunna avsluta lektionen på ett positivt sätt.

Förbjudet

Visade en hastigt ordnad plansch för katten och poängterade det fina i naturen. Att de är vackra för att BARA SE PÅ.

Kollade på katten.

Feta och fina

Hennes utseende avslöjade vad hon tänkte.

Ok, får försöka göra det andra alternativet mera attraktivt.

Mångfald

Tog till det söndertrasade begreppet mångfald som så många andra gör när allt annat misslyckats. I det här fallet integration med naturen.

Kollade på katten.

Tjat

Fanns inget att tillägga. Lektionen slut.

Vila

Hon lade sig att vila och det gjorde jag också.

Det här inlägget postades i Fåglar, Katt. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Som att tala för döva öron

  1. macilane skriver:

    Görsköj, som man säger här nere i Götlabörg-trakten.
    Jag har förresten ett tips. Kattens förmåga att hoppa stående – kolla – gör stödet för fågelhuset längre (alltså högre, hehe).Ett annat tips – du har ett stort träd i närheten – häng fågelbordhuset från en stark gren så att inte en katt kan hoppa dit upp inte heller den som skall fylla på fågelmat – då behövs en special-stege, hahahahaha.

    • Janne skriver:

      Tack för tipset men problemet är inte fågelhuset. Många fåglar äter hellre på marken. Därför får de sina frön där; Domherren, Bofinken, Grönsiskan och Stenknäcken. Till nästa år måste jag göra ett bord som står på höga ben och som kattrackarn inte kommer åt. 🙂

  2. Ama de casa skriver:

    Haha! Roligt inlägg 🙂

    Fast inte för domherren och den feta musen kanske… 😉

  3. Ama de casa skriver:

    sv: Anders går cirka 5000 Ama-steg på sin morgonpromenad. Vi har kollat – men inte så himla tidigt då… 😉

  4. Hönsakadorran skriver:

    Ännu en gång fick jag mig ett gott skratt, jag har också katt, han tar gärna också fåglar om han kommer åt, men i regel så är ju fåglarna snabbare. Men en bra musfångare är han.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s