Bott i Stockholm eller en halvtimmes färd från city. Så var det i 64 år av livet.

Det började här en natt i januari 1948. Södra BB på Wollmar Yxkullsgatan 27,  Södermalm. Alla som föddes där drog in Söders luft i lungorna. Inte undra på att Söder och Bajen alltid legat varm om hjärtat. Greta Garbo föddes här också men 43 år före mig. Numera är huset klinik för människor med bl.a ätstörningar.

Då bodde vi i Gröndal men flyttade snart till Hägerstensåsen. Där har ni hört en del historier från. Därefter vidare till Rågsved och sedan till Björkhagen 1958. Fortfarande på rätt sida om stan.

Det var i Björkhagen som söder kom in i mitt medvetande. Morsan var en stadsråtta som gillade att ränna i väsk- och skoaffärer. Jag hängde med. Götgatan var favoriten. Den är lång med många butiker. För att inte tala om alla smågatorna som gick in från Götgatan. Där fanns en mängd småaffärer på den tiden.

Vi tog buss 59 från Björkhagen till Skanstull. T-banan hade inte byggts ut ännu.

Man gick på bak i bussen där det satt en konduktör.

Morsan köpte biljett som konduktören klippte hål i. Som grabb kikade man på golvet under konduktören. Hade man tur, låg ett förbrukat biljetthäfte där. Biljetterna var bortrivna men det fanns ett litet block kvar. På varje sida i det lilla häftet ritades streckgubbar i olika positioner och när man sedan bläddrade med tummen, rörde sig gubbarna som i en film.

Vid Skanstull fanns Europas längsta automatlänga där Ringen ligger nu. Huset bakom är en brädgård.

Ibland utökades stadsturen till Klarakvarteren och biografen Svarta Katten som visade Kalle Anka i nonstop. En gång gick vi in på kondiset som låg alldeles bredvid. Morsan tog kaffe och jag ville ha saft. Vi har något nytt, sa biträdet. Vi har fått in något som kallas apelsinjos (stavades så då). Jag fick ett glas men fick upp allt i en stor blöt pöl utanför. Fy fan va äckligt, de va inge socker i.

Det var innan de rev Klarakvarteren.

Ett oförlåtligt tilltag. De som var ansvariga borde ställts till svars. En av bovarna var Hjalmar Mehr (S). En helt galen vision och politik som skulle få den mest inbitne sosse att kräkas idag. Dessbättre fanns en Folkpartistisk stark kvinna som satte käppar i hjulet för planerna. Annars hade det gått åt helvete med Skeppsbron bl.a.

På den tiden var jag inte medveten om bedrövelsen. Var snarare lycklig över att det fanns så många av detta slag i stan.

När man ser bilder på det som försvann, så blir man beklämd.

Så här minns jag Hötorget och Hötorgshallen. Kanske lite mera förfallet. Man lät kulturskatter förfalla. Planerna var redan ritade. Det skulle kunnat bli Stockholms svar på…

… marknaden i Covent Garden, London. Vi har ändå inte haft krig i Sverige på flera hundra år.

Förutom att det var några ryska bombplan som förirrade sig och släppte bomber över bl.a Eriksdalsområdet på Södermalm 1944. Läs HÄR.

Eländet hade bara börjat i de som ändå får betraktas som de bästa decennierna i Stockholm för min del.

Fortsättning följer…