Så länge jag minns har vi haft husdjur. Ett husdjur ger alltid glädje och sorg.

När vi bodde i Hägersten på 50-talet hade vi en riktig best.

Sappo hette han och var en riktig gatukorsning. Stor som en schäfer. Syns vilken som är den elaka och bortskämda ungen.

En gång var bästa kompisen (röd pil) hemma och lekte. På bilden har jag en fläck på skjortan. Börjades redan då. Vi körde med stora träbilar på golvet. Stefan upptäckte att om han körde nära hunden…

… så rynkade hunden på nosen. Så hade jag också gjort många gånger. Kompisen tog det ett steg längre. Han körde över en tass på Sappo och då small det. Han rusade hem med ett hundbett i handen och kom tillbaka med en upprörd morsa. Min morsa förklarade som det var och sen var det slut med det.

Kärringen hämnades senare genom att stoppa in en bit äcklig ost i munnen på mig. Jag rusade hem spyfärdig, för sådana ostar är äckliga när man är 5-6 år.

Jag vet inte när Sappo försvann.

När vi flyttade till Spårfinnargränd i Rågsved var han inte med. Där vi hade vi inga husdjur. Jo, förresten, morsan och farsan matade sparvar så de flög in i köket. Mormor fick se detta en gång; ”usch, inte ska ni mata fåglarna inne, det betyder död i huset”. Ett halvår senare lämnade farsan det jordiska. Så konstigt det kan bli.

Till Björkhagen flyttade vi i början av -58. Så småningom skaffade morsan en taxvalp. Den fick en hjärntumör när den var ett år.

Morsan hade sett ett litet hus ”Djurens vänner” i slutet av Sveavägen, alldeles i kanten av Vanadislunden. Hon trodde att de skulle kunna avliva taxen på ett bra vis där. När vi kom in, lindade gubben en grov kedja runt hunden och släppte ner hunden i ett stor balja med vatten. Sen på med 220 volt. Rena slakten. Kanske gick snabbt men hemskt att se. Då tyckte jag synd om morsan. Huset finns tydligen kvar, eftersom jag hittade bilden med hjälp av Google maps.

Morsan köpte en ny hund på hundstallet för 50 spänn. Honom har jag skrivit om tidigare (Chessman). Dubbelklicka och inlägget öppnas i nytt fönster. En gång stod morsan och jag och väntade på tunnelbanan. En äldre herre kom fram och frågade vad det var för ras. Jag smällde i gubben att det var en ”Haley”, en engelsk ras. Morsan tog blandrasen och gick sakta iväg medans jag stod kvar och smällde gubben full med lögner om rasen.

Ungefär samtidigt som morsan skaffade Nalle, fick jag en dansmus. Kallade honom Snuffe och hade honom i ett akvarium. Byggde ett tvåvånings trähus åt honom och han låg ofta och sov i ett fönster på övervåningen. När han inte sprang i hjulet på nätterna, förstås. Ibland blev brorsan förbannad på gnisslet av hjulet. ”Man kan ju för fan inte sova i det där gnisslet”. Då fick man smörja med lite smör och brorsan fick sin sömn några veckor till.

I ena hörnet av rummet, som brorsan och jag delade, hade jag en liten modelljärnväg. Där brukade musen få kuta på kvällarna. Han trivdes i tunneln. För att få ut honom därifrån, körde jag sakta in tåget. Musen kom utkutandes framför tåget. Snuffe blev 3,5 år och begravdes i sitt hus på Björkhagsängen. En av kompisarna hade också dansmöss. Han fick dem bara att leva i en vecka. Fast han gick omkring med dem i fickan och han klättrade ofta i träd.

Därefter var det lugnt med husdjur ett tag.

Flyttade hemifrån och ihop med Solveig. Vi hade som mest fyra undulater. Först hade vi två som senare visade sig vara två honor. Vi köpte då två till för vi hade en idé om att få undulatungar. Det blev inga ungar men vi fick en dotter och undulaterna såldes.

Blev åter lugnt med husdjur några sånär som på ett akvarium. Den andra dottern föddes och hon började ganska snart börja bearbeta oss med att få ett marsvin.

Det blev inget marsvin utan hon fick nöja sig med runda stenar som hon släpade ut och in där vi bodde i Akalla.

Bamse kom som valp till familjen -81 när vi flyttat till Kungsängen (Blockflöjtsstigen). Ungarna höll sig lugna med möss och marsvin.

Bamse följde med i flytten till Långdansvägen i Kungsängen. Här inspekterar han det pågående altanbygget. Har faktiskt ett tassavtryck i lera kvar av honom. Han var med när jag grävde hål för pelarna till altanen. I övrigt släpptes spärren på möss och hamstrar. Delar av tomten förvandlades till en djurkyrkogård. Även Bamse fick vila där efter dryga 14 år.

Undulaterna Pipp och Pupp fick jag medans vi bodde i Kungsängen. Lottas (dottern) hund Ollie ligger i soffan och slötittar på fåglarna. Pipp och Pupp har jag skrivit om HÄR. Lotta hade även hästar men det räknas väl inte som husdjur?

När jag flyttade till Vällingby och när Lotta flyttade in så småningom, skaffade vi…

… Diddi hund. Honom har jag skrivit om HÄR.

Nu bor vi på Skorpan, som ni vet.

Hos oss bor Majsan och …

… Skrajsan. Katterna behöver inte presenteras närmare.

Här har vi också hönsen och de är också husdjur, fast i sitt eget hus.