Igår tog jag mig i kragen och gick iväg på en promenad i vårsolen.

Hade stakat ut vägen som är ca 5 km lång. Tyvärr satt stegräknaren i de andra byxorna, vilket betyder att det får bli minst en vända till.

Startade med att gå söderut (1 på kartan). Här går det dessbättre inte att köra bil. Vädret var strålande.

Inte långt hemifrån (2) syntes vildsvinens härjningar.

I Skorperyd (3) är de nygödslat. Lukten var som den ska vara på landet vid den här årstiden.

Efter en liten backe, som kändes i benen, bar det utför (4). Framför ligger motorvägen. På andra sidan motorvägen bor mannen som var en av de första som upptäckte mitt bloggande.

Nere på Grännavägen (5) eller Turistvägen som den också kallas. Tillbakablick uppåt vägen där jag kom ifrån.

Grännavägen (6) var Riksettan fram till 1962. Därefter blev den E4:an. Vägen som man körde när man skulle söderut i Sverige. Vid början av 70-talet ersattes vägen av motortrafikleden/motorvägen. På sommarhalvåret kör folk ofta här med motorcyklar och veteranfordon. Tempot är betydligt lugnare på denna väg.

Imponerande trädgårdsprydnad (7). Mycket välgjord.

Annars ganska trist att gå längs långa raksträckor (8). Rätt som det är kommer en timmerbil dånande.

Upptäckte senare att jag kunnat gå på en liten väg (17)  närmare Vättern med en fantastisk utsikt. I högerkanten syns Omberg. Omberg har en höjd av 240 meter över havet. Vättern ligger 88,5 meter över havet. Alltså är Omberg 151,5 meter högt, nästan lika högt som Kaknästornet (155 m utan mast).

Ett säkert vårtecken, Tussilago (9) efter vägkanten.

Här kommer jag ner (10) om jag tar den andra vägen som är backig. Framme vid den gula skylten, till höger i bild, går ”vår” väg in.

Passering under motorvägen igen (18).

Framme vid brevlådorna, ungefär 2 km kvar till hemmet.

På sommaren är det skönt att gå här (12) med de gröna fälten på bägge sidor och härlig lantluft. Kommandoran säger att hon vill har en moppe att åka till brevlådan på. Hon är inte mycket för promenader om det inte är på City Gross, förstås.

När jag ser detta (13), tänker jag alltid på Björkhagen där morsan bodde i 43 år.

Här är sträckan som går parallellt med E4:an innan det bär av in i skogen. I början kändes det konstig när man körde här och det var mörkt. I svängarna (14 och 15) såg det ut som att man fick möte på vägen.

Efter en liten skogsvägspromenad tornar ”Skorpan” upp sig. En liten vit prick bland husen är båten. Den har klätt av sig presenningen i värmen. Presenningen och jag har haft ett krig i några månader. Båtar tål vatten verkar det som. Promenaden tog 1 timme och 25 minuter. Knappt styrfart.