Ett otäckt minne

Dagen blev inte som jag tänkte mig. Hämtade tryckmätaren på VVS-firman och passade på att fråga lite om rördragning. Gratislektion så att säga. Detta med VVS får anses som färdigtragglat. För den här gången. Bara en sammansatt bild till.

rörande

-Bilden till vänster. Skit om det inte är riktigt gjort, småläcker som på bilden.
-I mitten det bästa; pressade rördelar, inte så mycket dyrare om man har maskinen… Sen kan man dölja rören i trummor.
-Bilden till höger. Julafton, rördetaljer för att pressas i ett rörsystem.

Kommandoran satt och halvsov i bilen när jag kom ut från VVS-firman, hängig som hon är. Jag har också något skit på gång men kvarten på rörfirman var uppiggande.

Blev inte så mycket mer gjort idag då jag vaknade 05.20 av att jag drömde något som snuddar vid en verklig upplevelse. Ett minne alltså, ett otäckt sådant.

Vi bodde i Vällingby, Arkivbläcket som det heter. Trevlig hus, vi trivdes tills det sociala fick lägenheten under oss. Det var där vi fick den första kontakten med lukten av Somalisk böngröt. Ni som hojtar rasist borde uppleva själva. Ni som har bott fjärran från utedass i hela ert liv. Men det var i alla fall i dessa environger som detta minne utspelade sig.

Här kan det bli lite fattigt med bilder eftersom de försvann med ”pajdatorn”. Bilderna borta liksom den Somaliska böngröten till tröst.

En Sommarmorgon vaknade jag vid 5-tiden. Lotta* var borta på ett arbetspass. Skitpigg och mycket på jobbet. Vad gör man? Fixar några mackor för att ta med till automatfikat på jobbet som smakade bättre än om jag själv gjort det själv.

port

Snabbdusch och iväg. Klev ut genom porten i den tidiga varma sommarmorgonen. Måsarna körde tjo-fadderittan som vanlig. (Bilden hämtat från Hitta.se, gatubild. Därför av sådan usel kvalité)

Idioters position

Steg ut i gatan och upptäcke att det gapades borta vid muren intill kyrkan. Den väg som jag skulle gå bort till Svenska Bostäder. Snabb tanke; jag går den andra vägen. Hade jag haft Diddi* med hade jag gått den vägen jag tänkt från början. Helt trygg.

Omväg

Påbörjade omvägen på 150 meter till arbetet.

Helhet

Gick uppåt Vittangigatan. Tittade bortåt gänget som stod där vid den vita pilen. Jag var vid den röda. Gick några steg till och jag reflekterade över att en tittat åt mitt håll och pekat och de andra vridit på huvudet. Här var tanken snabb; vände och lubbade i högsta fart mot porten. En snabb blick till höger när jag såg dem igen. De var tre stycken redan framme vid trädet. Jag fick upp nyckelbrickan till porten. Porten var utrustad med handikappöppnare så den hade kunnat stå öppen i 5 minuter. Jag drog igen den och hoppades på att låset skulle gå till. De sekunderna var långa, jag lovar. Till slut knäppte låset. Kände mig någorlunda trygg och pulsen gick ner. Bättre fly än illa fäkta var sant i detta ögonblick.

port

Framme vid mitt i platsen ovan fick de släppa loss energin i avsaknad av offer. De gjorde karatesparkar och skrek som galningar. De var helt tokiga. Där stod jag innanför och kunde betrakta det som skedde och var glad att jag inte var delaktig. De höll på länge och såg inte att jag stod i porten och kollade. Så länge att jag kunde ta ett riktigt signalement på dem. Ringa polisen? Jag har blivit jagad….

Detta var det signalement som jag gav till polisen senare.

öppet hus

Polisen hade ”öppet hus” i samband med något firande i Vällingby centrum som det hette då. Jag gick fram till en polis och snackade lite. Sedan berättade jag om händelsen.

Polisen tog mig åt sidan och plockade fram blocket och var mycket intresserad. De hade varit en del oprovocerade misshandelsfall just i Vällingby.

Detta är vad jag sa till honom och jag minns detta ordagrant.

-En av dem var en stor jävla luffe. Ljushårig med svart T-shirt, blå jeans och vita skor. Hur såg han ut? Som en Neandertalare, svarade jag. Han skrev och ingen reaktion i övrigt. Helt normal beskrivning, tänkte jag.

-Den andre var mindre med svarthårig med sidbena. Brun skjorta och jeans. Svarta grövre skor. Bara Hitlermustaschen som fattades. När jag sa detta, ryckte det till i konstapeln. Han sa inget men kollade på mig med en konstig blick. Fick känslan av att han trodde att jag ville att det skulle finnas nassar på gatorna. Så var min känsla i detta ögonblick.

-Den tredje, en liten svarthårig. Jeans, vit t-shirt och bruna sandaler.

Sen gick jag vidare och fick gratiskaffe på torget. Hur det gick med detta skrivna i polisblocket vet jag inte.

Hur hade det gått om jag varit statist i denna ”fight”? Kanske blivit någon 3-radig notis i nyheterna och jag är helt övertygad om att mitt resterande liv blivit förstört.

Detta hängde kvar i mig resten av tiden vi bodde i Stockholm.

Hässelby

När vi bodde i Hässelby gick jag inte till affären längst ner på gatan utan aber. I alla fall inte om jag såg eller hörde stoj därnere. På dagarna var det lugnt. Annars hände mycket skit. Gick inte ens om jag hade Diddi hemma. Aldrig att jag skulle binda honom utanför affären med dessa drivor av hundhatande klientel. Ni ser huset i korsningen nedanför solen. Där skall det byggas ett 22-våningars höghus. Tror de påbörjat bygget nu. Vi stack i tid.

Det finns ett alternativt till skeendet i Vällingby.

imagesVMFJB20R

Att jag likt Mr. Kesuke Miyagi i Karate kid blivit kvar och buntat ihop slöddret. Fast nu snackar vi film. I verkligheten, om jag inte hunnit undan, hade jag satsat allt på skada en av dem så mycket jag kunde med alla medel. En tugga av en Neandertalare hade varit en bra start på dagen.

* Lotta var Lotta då och inte Kommandoran.

Blomkrukor

Kommandoran blev hon den dag hon beordrade mig att köra blommor hit och dit.

diddia

* Diddi. Han var en stor svart luffe klädd i fårakläder men en jävel när det begav sig. De hade vi fått bevis för tidigare. Han har skrämt skiten ur många som inte känt honom med sina tilltag.

Det här inlägget postades i Minne. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Ett otäckt minne

  1. macilane skriver:

    Spännande minne! Du är ju en strålande författare ovanpå ”rörknegare” 😀
    Hälsa Kommandoran att jag tycker att hon bor ihop med en fantastisk kille!

  2. Ann-Christine skriver:

    Herregud vilken hemsk upplevelse. Vad händer i Sverige?? Det känns inte särskilt tryggt att komma hem ensam lite senare en kväll med pendeln. Det är lugnare på landet men om du läser tidningarna så händer det mycke skit även ute på landsbygden.

    • Janne skriver:

      Det är inte bara i Sverige det händer, överallt verkar det som. I New York är det tydligen kul att misshandla någon, filma och lägga ut på Youtube. Man kan inte ens känna sig helt säker på Skorpan men risken minskar här.

  3. macilane skriver:

    Att Janne och Kommandoran trivs så bra där de nu bor är inte så underligt. Att ha sluppit undan med blotta förskräckelsen…

  4. Ama de casa skriver:

    Fy vad läskigt… Tur att du reagerade så snabbt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s