Igår kom minnet från Clas Olsson med posten. De där som de skickat fel, ni vet. Hade ett samtal med en kille i supporten angående detta. Jag som var lite sur för att de skickat en banankontakt istället. Killen var hur trevlig som helst. Han förklarade för mig varför det blivit så och bad om ursäkt. Jag behövde inte skicka tillbaka banankontakten. Han skulle personligen se till att minnet kom iväg, såsom i fredags. Han talade äkta dalmål och jag såg Tony Rickardsson framför mig. Jag var inte sur när samtalet slutade.

Packade upp hjälp av en sax. Fasen om jag skulle råka klippa itu det där till höger, själva minnet. Kommandoran som säger att jag borde ha en drulleförsäkring. Stort som en tumnagel. Kan det där verkligen rymma 8 GB? Grejen till vänster är en adapter som man stoppar in den lille i. Sen stoppar man hela härligheten i kameran.

Jag stoppade in det i datorn för att se siffrorna. Ja jävlar, se på den. Fattas några byte till 8 000 000 000, men man får inte vara kinkig. 8 Miljarder tecken (byte), helt otroligt! Det blir många bokvolymer. Tänk om 8 miljarder flugor sket på de där minnet. Minnet skulle ligga under en stor hög. Slutsats, 1 flugskit är större än en byte (tecken) på detta minne.

Jag satt och vred och vände på det där ett tag och så dök ett minne upp.

Ett minne från början av min bana i ”databranschen”. Det första minne jag såg var ett på 4 MB  (4 miljoner tecken) och det sista på 80 MB.

Man satte den där höga ”tårtan”  i ett diskkabinett som var stor som en tvättmaskin. De där fick man byta efter hur ”datamaskinskörningarna” och uppdragen växlade. Fanns stora skåp med ett antal sådana där minnen.

Ett 80 MB skivminne är 1 hundradel av vad det lilla kortet till kameran rymmer men väger ca 20 000 gånger så mycket.

Lika bra att jag tar det där minnet jag har i huvudet från början.

Jag var hemma på permis i slutet av lumpen.

Kompisen och hans dåvarande fru (ingen bild på henne) hade bestämt träff med mig…

…på Fåfängan över en fika och lite snack. Så säger han: Janne, ska du gå tillbaka till LM Eriksson efter lumpen? Trivs du där? Han visste svaret, vi som stod och tryckte våra näsor mot glaset till hallen med datamaskiner i våningen över på Ericsson i Midsommarkransen. Ska du inte ta och söka till LM Eriksson Data istället? Jag sökte och han la ett gott ord för mig. Han grejade in mig där och det är jag evigt tacksam för. Det förändrade mitt yrkesliv.

Började som dataoperatör på LM Ericsson Data som senare blev ICL Data AB. Fick gå många internkurser och de flesta av oss var jämnåriga. Rena lekstugan mellan varven. Bara detta skulle kunna bli 10 inlägg på bloggen.

Dataoperatör var ett högstatusjobb på den tiden. Minns att jag mötte en klasskompis på tunnelbanan. Han babblade och babblade om sitt. Efter det 3-åriga gymnasiet hade han sökt och blivit antagen som dataoperatör. Det var så bra och han stortrivdes. Han frågade inte vad jag gjorde. Jag som inte ens gått gymnasiet. Precis när T-banan stannade, frågade han. Vad gör du då? Svarade att jag var driftchef i en datahall på SRA, vilket jag var då -76. Vet inte om han trodde mig. På den tiden var det så, man kunde ha tur och få bra jobb utan gymnasium. I dagens läge är man mer eller mindre rökt om man inte har gymnasiekompetens.

Vaktmästaren på ICL Data var en elak jävel tyckte vi. Vi fick inte parkera på innergården. Så fort man parkerat därinne, kom han och pekade utåt parkeringen. Det var bara att flytta bilen. Några gånger lyckades jag lura honom med en nyinköpt bil (obs ej ny). Tog några dagar, så stod han där och pekade med världens bistraste min. Bara att lomma ut…

Så var det tjejerna på stansavdelningen. När de gick förbi vår glasbur, stannade all verksamhet upp. Vem är den där sista tjejen, frågade jag. Det är vaktmästarens dotter, akta dig för fan, sa de äldre jobbarkompisarna. Jag slog mina lovar in på stansavdelningen och snackade lite med vaktmästarns dotter.

Jag slutade på ICL Data 1971.

Svenska Radio AB (SRA) köpte en datamaskin av ICL och fick välja en operatör på köpet. Sen började något helt annat. Första halvåret var jag på många kurser på ICL. Jag var nere till tjejen på stansavdelningen.

Om man ser det i det hela, så var vi med från…

…hålkort (80 tecken) till…

…till utvecklingsverktygen i Microsoft Dot.Net samt Java och HTML.

Sen fick jag pension 2008.

Hur gick det egentligen med den där tjejen på stansavdelningen i början av 70-talet?

Jo, vi blev ihop på jobbet. På ICL innan jag slutade.

Gifte oss 1976 när dottern var 3 år…

…fick ett barn till.

Här är Potte 10 år och vi är på Skara sommarland.

Då hade lill-brorsan Tommy redan hunnit bli 3 år.

Fick världens bästa svärfarsa i den där tjuriga vaktmästaren…

…världens bästa svärföräldrar, förresten. Jordnära och ställde alltid upp.

Solveig och jag var gifta i 24 år. Det braiga är att vi alltid varit vänner.