Finns inte så mycket att göra ute nu. Det finns ju, men det känns inte så kul att dra på sig skitkläderna och jaga runt så här inför jul.

Bestämde att jag skulle laga middag till Kommandoran. Den första på Skorpan faktiskt.

Till middag:

Oxfilé
Potatisgratäng
Vitlöks/kryddsmör
Coleslow (som hon inte visste om)

Nu var det bara ett lite aber; potatisgratängen och smöret som hon gör det. Jag vill helst inte ha någon annan variant.

Hon fick prata och jag gjorde, för nedskrivna recept existerar inte. Jag skrev under tiden.

Började med smöret.

Rörde ihop 200 gram smör, 3 vitlöksklyftor och ganska mycket allroundkrydda. Mängden vitlök och krydda kan man reglera efter smak. Vi tycker om vitlök och allroundkrydda. Alltså i överkant av bägge. Allroundkryddan är salt, något att tänka på om man har extrasaltat smör eller vill ha sparsamt med salt. Smöret hade varit i rumstemperatur hela dagen för att bli lätt att blanda.

Formade till en rulle i bakplåtspapper och la in i kylen för att få en hårdare konsistens. Lite drygt en timme till middagen.

Skivade 10 medelstora potatisar av sorten King Edvard. All annan potatis matar man faktiskt grisar med.

Smörjde en form och varvade ihop gratängen. Började med potatis. På detta purjolök och allroundkrydda. Vi tog tre lager potatis med det andra mellan. Här kan man göra efter hur mycket som ska stoppas i mun av ett antal personer. Fler lager potatis ger längre tid i ugn. Till slut hällde jag grädde på allt för att få den mustig. Hur mycket?

Beror alldeles på hur många varv man gjort och hur stor form. Lutar men formen en aning, ska det kunna synas grädde i kanten. Ställde in gratängen i ugnen på 200 grader. Sen fick Kommandoran avvika, jag hade sugit i mig.

Tog fram oxfilén i rumstemperatur så den inte får en chock. Från kylskåp till stekpanna och den blir garanterat seg. Kryddade den efter ett tag. Lite allround på ena sidan, salt och peppar på den andra och sidorna.

Sen drog jag ihop en Coleslow. Tog ett recept från nätet:  Coleslow
Klicka på länken. Toppade med grovmalen svartpeppar. Ställde in i kylen.

Gratängen började puttla och få färg. Vedspisen hade jag fyrat på för en timme sedan. Där skulle köttet stekas.

Stekte oxfilén. Kommandoran vill inte ha röd köttsaft som rinner ut på tallriken. Bara att anpassa värmen genom att dra stekpannan hit och dit på vedspisen. För varmt är lika med bränt. Lagom värme och det blir genomstekt.

Alltså, till middag:

Som utlovat. Jag gillade inte Coleslowen.

Den bästa Coleslow jag fått i munhålan (Carl-Jan) är den på Hard Rock Café. Googlade på kul och fann detta när jag Googlade på: Hard Rock Coleslow:

Varför i helvete slog jag inte först? Sluthuvud. Googla först på det man vill ha och göra sen.

Jag fick i alla fall ”mer än berömt godkänt, gott kryddat” av Kommandoran. Jag ska få henne att längta efter min mat.

Jag har faktiskt lagat mat förr i tiden. Under 80- och 90-talet jobbade fd hustrun kväll 2 gånger i veckan och lördagar. Jag fixade maten. Vardagarna blev det sånt som ungarna gillade; köttfärssås och pasta, korv Stroganoff, pannkaka, plättar, makaroner och falukorv, ja listan är lång…

På lördagarna när hon jobbade, blev det extra.

Kyckling tillagad i lergryta och alla smaskade och höll käft. Inte mycket till matlagningen men behållningen var att Larsa kom in och vi spisade Elton och delade på en vinare.

ps. Första gången jag åt Lottas potatisgratäng var nyårsafton 2000. När jag vaknade på nyårsdagen, kände jag att det stramade i käken. Sugen på något bestämt. Vad vill du ha till frukost? Jag svarade: Har du något av den där potatisgratängen kvar? Ja, men den är kall och jag har ingen Micro. HeHe, svarade jag, ro hit den! Det var en frukost som heter duga. ds.