I morse var jag uppe klockan 7. Måste vara rekord. Visserligen går vi upp tidigare när vi ska med bussen, men nu var det en vanlig dag.

Fortsatte det som påbörjades igår. Hade inte tänkt lägga golv därinne utan bara lägga veden på marken. Insåg att mycket ved skulle rinna ut under väggarna. Därför blir det ett golv.

Lägger golvplankorna med springor så att det blir ventilation för veden.

Golvet sitter inte ihop med huset av den anledningen att huset står snett. Golvet rakt men huset snett, brukar det inte vara tvärtom i de sneda fallen?

Det som ska bytas i samband med det ruttna taket är det rödmarkerade. Ruttet det också. Fukt är husens fiende nr 1.

Förutom eld förstås. När vi flyttade hit, var det nära att jag ställde eldningstunnan i vedboden. Så fick jag se grannens identiska hus i bra skick och planerna ändrades.

Ser ni vilket flås det är i eldningstunnan? Det riktigt vrålade i den.

Tidigare låg det här gallret i botten på tunnan. Täpptes igen av aska ganska fort.

Idag hittade jag ett annat i Dfs. I rostfritt stål dessutom. Tål hög värme.

Passade bra över hålet i tunnans botten. Nu kommer syret till elden in…

…och askan ut. Intressant? Ja, det här har Greger och jag snackat om i timmar de senaste åren. Ju högre temperatur vid förbränningen, desto mindre rök bl.a.

Efter middagen körde jag in några skottkärror ved. I morgon ska det ”floas” ved.

När jag gick ut till vedboden såg jag detta. Hade det varit i mitten på 1800-talet*, hade jag rusat in igen i extas: ”Mor Lotta, mor Lotta, kom får du se. Herren har givit oss ett tecken här på Skorpan”.

Från denna kväll kallar vi vedboden för kyrkan. Lär bli täta kyrkobesök i vinter.

*Tiden då folket var gudfruktigt, som ni säkert kommer ihåg från boken/filmen Utvandrarna.