Nu har vi haft besök av många en längre tid här på landet. Några hade inte varit här tidigare. En del ville arbeta och här saknas det inte att göra.

Tommy och Ylva ville göra något, inte bara sitta och dega.

Vi började med att rensa upp det sista av den gamla gärdsgården.

Lucas släpade sina strån till stacken.

När kärran var lastad, blev det ”tummen upp”. Checked.

Ylva frågade mig om hon fick rensa bort ogräset mellan bärbuskarna som vi satte i våras. Vad tror ni jag svarade? Jag hade placerat buskarna så att man kan köra igenom ”plantagen” med gräsklipparen från alla håll. Det är att rensa ogräs på mitt sätt. Något annat finns inte i min trädgårdsvärld.

Ylva rensade tills allt ogräs låg på skottkärran. Nu ska det läggas på täckbark för att inte ogräset ska komma tillbaka. Jag är tacksam, för det där hade aldrig blivit gjort annars.

Finns det något mer att göra, frågade hon. Ja, vi har ett land som ska dö, svarade jag. Det landet måste vi gräva upp. Hämtade spadar men i det ögonblicket kom jag att tänka på Mulle. Här grävs ingenting för hand så länge Mulle lever.

Ylva tränade på Mulle som förra gången de var här.

Resultat; sten till förbannelse. Hela kärran full så att den knäade.

Som hamnade i den nedlagda dammen.

Ylva krattade till det som ska bli gräsmatta. Checked. Skulle också kunna bli asfalt. Tänk vilken Gokartbana det skulle kunna bli här på Skorpan; Europas största och kuperad, minst 700 meter lång.

Besökarna efter Tommy med familj blev Samuel med familj.

Mellan mat, dryck och lek blev det även jobb.

Först ”rundsmörjning” av grävaggregatet som har gått hårt senaste tiden.

Äldsta barnbarnet Christoffer gjorde slut på nästa land som bestod av ogräs och sten. Sten finns ner på en halvmeters djup och allt används till att fylla dammen.

Samuel hade rock ‘n roll med trimmern. Helvetes vad mycket grönska det finns här. Mest oönskad. Trimmern är det bästa jag skaffat. Finns sågklinga till den också så att jag kan kapa bort större växtlighet.

Jenny och Hanna hjälpte till med rensande. Eller rättare sagt, de gjorde allt rensande.

Vad är det för trädgårdsland som till det mesta består av sånt här? Värdelöst, säger jag som är trädgårdslandens fiende nr 1. I Hässelby kunde jag inte kriga mot trädgårdsland, därför passar det här mig perfekt.

När jag var ensam vid ett tillfälle, så grävde jag upp ”den gamla rosen”. Har kollat på den länge. Brun och inte ett liv, bara jävelskap och ful som fan. Varje gång jag passerade den med gräsklipparen, så klöste den till. Nu är det definitiv slut på vår hatrelation, sa jag när skopan greppade rotsystemet. Den klöste mig tre gånger till när jag slängde den på tippen.

Under de här veckorna som gått, har det hänt annat också. Det kommer ni att få veta.