Gubbtjuvens pärla

Ett billigt nöje som jag haft genom åren är att kolla in människor och beteenden. Ser man samma människor en längre tid och inte känner dem, kan man hitta på namn och historier om dem också.

Puffra

Som när äldste sonen, till vänster på bilden, (Teddy Cornflakes kallar sig på sociala medier) och jag var på en av våra veckor vid Medelhavet. Farsan, vad är det där för snubbe, kunde han fråga när vi satt i hotellrestaurangen. Sen fick jag hitta på ett namn och en levnadshistoria. Vartefter veckan gick så byggdes historien på. Han inflikade också detaljer om människan i fråga. Där fanns fabrikschefen från Detroit; Gordon De Soto som var stor och fet och som hade en liten späd hustru som sprang och passade upp när han satt som en padda i solstolen.

Manuel

Så hade vi vår egen kypare. Han såg ut som kyparen i ”Fawlty Towers” och fick  namnet Manuel. Det stod en liten bil utanför hotellet och i bakrutan på den satt ett klistermärke. Ett hjärta med texten ”los animales”, jag älskar djur. Den bilen kopplades ihop med kyparen och historien späddes på. Jag fotograferade alla också. Gordon De Soto var ett svårt objekt. Jag kunde ju inte gå fram och ta ett kort på den halvnakne paddan. Hade verkat perverst. Jag fick smyga i buskarna. Vi hade många personer som vi dillade om.

Centrum

För någon vecka sedan, fick jag se mig själv i fönstret just när jag skulle gå in på ICA. Stannade upp. Fönstren är stora, såg verkligen helfiguren som stod där. Betraktade mig själv och sa lågt ”vilken gubbtjuv”.

Jackan

Iklädd halvlång ljus rock, mörkgröna manchesterbyxor och svarta skor. Det enda som saknas var en murrig flanellskjorta och en slips. På huvudet grått hår. Här stod han nu, gubbtjuven och konstaterade fakta. I huvudet känns det inte så, men det är väl ingen som känner sig som en gubbtjuv eller kärring. Hur gammal man än är.

För någon dag sedan var jag i Jönköping. Åkte i den gamla bilen och i ”gubbtjuvskläderna”. På hemvägen stannade jag vid en mack och tog en fika.

090714-preem-e4-brahehus

När jag gick ut därifrån gick ett ungt par framför mig. Killen gick som att han ägde hela världen. Deras bil, en svart Volvo XC90, stod parkerad bredvid min. Killen tittade snabb på Renaulten och sedan nedlåtande på mig. Bilen är gammal och välbehållen men inte en sån bil som man vänder sig om efter eller går fram till för att kolla.

folkan

Inte alls som exfruns Bubbla-72. Till den kommer folk fram och kollar.

renaulten

De unga paret satt där i sin XC90 och kollade på mig. De var då det slog mig, de sitter där säkert och hittar på en historia. Jag började spela teater, låtsades inte om dem, gick runt Renaulten och tittade på allt, satte på ljuset och gick ut och kollade blinkers, putsade lite. Jag behandlade bilen som om den var mitt allt. Så gled de iväg ett stycke, killen stannade och ställde sig utanför och fortsatte kolla. Såg i ögonvrån att de pekade och garvade. De fick säkert ihop historien om ”Gubbtjuven och Pärlan”. Den bjöd jag på.

Det här inlägget postades i Minne. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Gubbtjuvens pärla

  1. Ama de casa skriver:

    Haha! Det var ju snällt av gubbtjuven att bjussa på den 🙂
    /Gnällkärringen

  2. Carina skriver:

    Jag tycker om skrutti bang bilen och om gubbtjuven.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s