När jag åkte till Stockholm, för att fiska med Tommy, tyckte jag att jag skulle vara borta länge, 5 dagar. Har inte varit borta från Skorpan så länge tidigare.

Helt plötsligt var jag tillbaka på Skorpan.

 

Hos Kommandoran och katterna. Majsan på bilden får representera mottagningskommittén eftersom Kommandoran vägrade vara med på bild men var angelägen om att jag skulle titta i frysen på bullarna som hon bakat.

Vart tog de 5 dagarna vägen? Ni har ju varit med på de flesta dagarna här på bloggen utom den sista som i huvudsak var att förflyttas.

Vid frukosten såg Tommy så där fundersam ut som han brukar göra. Jag frågade vad han tänkte på. Jag får den där oron ibland att det ska hända barnen något, vad som helst. Jag ”tröstade” honom med att den där oron blir värre med åren och går aldrig över. Du vet väl hur farmor var med Ove och mig trots att vi passerat 60. Kommer med föräldraskapet*.

 

Efter frukost så städade och diskade vi. Disken hade vi sparat på verandan där vi slapp se den när vi var inne. Lite av ungkarlsfasoner.

Packat och klart för hemfärd. Enda vi lämnade kvar var maten som hade genomgått en ofullständig metamorfos.

Vi kunde se det på  långt håll när vi kom till Åsättra. Kanske inte skulle gå smidigt att få upp båten.

Mycket riktigt, här hade nån idiotjävel förtöjt båten och försvunnit.

Det här med skyltar verkar sakna betydelse ibland. Kände hur det kokade i mig. Funderade på vad jag skulle hitta på för jävelskap.

Nåja, det gick bra ändå men lite krångligt blev det.

Tur var att jag var tvungen att svalka tassarna vid upptagningen. Alla tankar på jävelskap försvann.

Jo jag tackar, oxfilé ska det vara och dyr sådan men hela strumpor kan karljäveln inte kosta på sig. Fint utåt men skit på insidan.

När vi kom till färjelägret på Ljusterö mötte vi en lastbil. Undrade hur mycket ris det kunde rymmas på flaket, mer än 12 kubik?

Färden gick vidare mot Kungsängen där vi skulle lämna lite strömming till släkten. En koll bakåt då och då för att se att båten satt kvar därbak.

Ingen bild på Tina och Larsa men väl på en av dotterns katter som de passade. Den sniffade nyfiket på strömmingen. Katten hade en svans som en räv. Härligt att se en katt äta strömming, knastrar så skönt. Undrar om den fick någon.

 

Fortsatte färden mot Skå med ett kortare stopp vid Majas grill i Vinsta.

Kebab med bröd kändes oslagbart just då.

Båten tillbaka i Mälaren, från salt till sött.

 

Kändes skönt att det funkat så här långt. Nu var det bara bilresan till Skorpan kvar. Måste hälsa på de däruppe först, Tommys svärfar Benke fyllde år.

På vägen upp mötte jag Benke och Lucas i den här, en Thunderbird -55. De såg nöjda ut bägge två i mullret från V8:an.

Det lustiga med denna bil är att den är tillverkad på samma dag som Benke föddes. Verifierat på papper.

Benke har sett till att bilen är i toppskick. Lucas står bakom.

Lucas var ivrig att få med morfar på ett andra äventyr.

Åka traktor är alla pojkars stora nöje.

Där for de iväg över fältet. Ner till stranden och ösa lite med skopan i en sandhög.

Efter att ha hälsat på alla så for jag iväg mot Ödeshög och Skorpan.

Resan började bra, från Slagsta (Fittja) till Södertälje tog en timme. Hopplöst.

Sen flöt det på bra. Ju närmare Ödeshög jag kom, desto fortare gick det.

Så kom jag då hem med 2 kilo strömming, en kasse skittvätt och…

en present till Kommandoran.

Tack Tommy för trevliga dagar på fiskeäventyret 2013!

*Så här i efterhand ska jag också ge rådet att inte oroa sig för mycket för morgondagen. Varje dag har nog sina egna bekymmer. Att se till att närmiljön är säker och se till att de får i sig bra mat är vad man kan göra. Se till att de kan simma också.