Ett blött minne

I morse var de här och fixade med vägen. Det mullrade. Tog kameran och gick ut.

Vägskrapa1

Sådana här ser man inte så ofta. När jag ser en sån här så dyker en enda sak upp i huvudet på mig. Boktryckarvägen i Hägersten och vinter. De använde en för att ploga snö.

Lass

For iväg med lasset från jobbet igår till ett av mina nöjen; återvinningen. Hoppades att jag inte skulle möta vägskrapan på vägen ut.

vägen

Vägen har fått den form den ska ha. Sluttar åt sidorna så att vattnet rinner av.

Vägskrapa2

Uppe hos grannen Hans stod den parkerad. Var bara tvungen att gå ut och kolla.

Kolven

Kolven, den blanka, gör att man kan luta framhjulen. Tänk så många gånger jag försökt få till det där i Meccano som 7-11 åring där vägskrapan var ett favoritbygge.

Så var det då Boktryckarvägen i Hägersten. Jag minns det som igår. Jag var 5 och kompisen Jörgen 4. Vi stod ute på gatan när vägskrapan kom farande. Den såg ny ut och hjulen var svarta. Det doftade maskin. Snön hade inte en chans. Klockan var ganska mycket, snart dags att gå in. Jag var kissnödig till förbannelse. Att gå in för att kissa nu var samma sak som och att få stanna inne och missa hela förställningen med vägskrapan.

Galonbyxor

Morsan hade lyckats få på mig ett par galonbyxor eftersom jag alltid blötte ner mig. Jag hatade galonbyxor. Lika mycket som de där genomskinliga provskorna för barn som satt på en tavla i skoaffären. Min stora skräck var att behöva sätta på mig en sådan där sko. Jag slapp alla gånger till min stora lättnad.

boktryckarvägen

Här stod jag nu med sprängfylld blåsa. Måste väl gå in då. När jag kom in i porten lät jag det ske. Pissade i byxorna och gick ut igen. Kompisen tyckte att det gått fort. Jag njöt av väghyveln och det var varmt och gott i byxorna.

Vad morsan sa när jag kom hem?

morsan

Hon såg uppgiven ut fast i yngre upplaga. Jag var lika blöt som vanligt. Dessutom ljög jag och sa att jag inte hann in. Väghyveln var värd varenda droppe.

Det här inlägget postades i Minne. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Ett blött minne

  1. Ama de casa skriver:

    Haha! Vad ÄR det med grabbar och deras fascination av stoooora vägmaskiner?
    😀

    • Janne skriver:

      Ja, kanske något i stil med kvinnor och blommor? Jag har svårt att fatta att en kvinna kan går runt i en handelsträdgård i timmar. 🙂

  2. Ami skriver:

    Haha! Jag skrattade gott åt ditt minne….du skriver så roligt 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s