När jag tog den här bilden idag, så fick jag en tanke.

Tonårsdöttrar. Här ligger de och slappar i vår säng för att sedan sticka ut i natten på äventyr. Känns som om jag varit med om det tidigare. Jag är väl ändå skonad. Döttrarna hade sina aktiviteter. Men ibland rumlade de och då satte oron in. ”Ring när du vill bli hämtad”, ”Var ska du?”, ”Hör av dig”. Nuvarande hemmaboende döttrar kan jag inte säga annat än ”hej då” när de sticker ut och jag tror de skiter fullständigt i det.

Sedan, sent på kvällen, står man där och spanar och ropar efter dem. Till slut kommer de farande. Känns skönt när de är inne. Fjanteri med katterna, kallas det. Tonåringar?

Hittade det här. Jag tycker tabellen haltar. Katterna är 5-6 år så de är alltså 45-46 år om det skulle gått på två ben och sminkat sig. Hur som helst, att ränna ute som de gör är tonårsfasoner.

När vi pratades vi i veckan, Lotta och jag, så sa hon; du kan inte rapportera (Liekatten) om alla fåglar Majsan tar, det kommer att se konstigt ut. Hon har rätt. Det är faktiskt inte bra att hon tar fåglar. När jag kom hem till Skorpan så försökte jag förbättra oddsen för fåglarna.

Lotta hade tvättat bästa kostymen när jag var borta.

Bara att fylla fickorna igen och ge sig ut.

Räfsade marken runt fågelrestaurangen.

Tog bort fröskal och frön. Koltrasten sprätter ner en massa frön på marken för den vill helst äta där. Plockade upp alla fågellik runt huset. Det såg ut som en krigszon.

Tömde skottkärran bakom det gamla dasset. Min förhoppning är att en del fåglar äter där för att på så sätt få uppleva våren.

Majsan hittar väl hit också så småningom.

Valborgsmässoafton.

Majbrasan tänd i tryggt förvar för det blåste friskt.

När man varit borta några dagar så är det guld att komma hem till det här. Jag får frid av det.