I helgen var vi i Stockholm. Lotta jobbade och jag passade på att göra annat.

Bl.a. passade jag på att hänga med Elsa och Max.

Äldsta dotterns barn. Efter korv med bröd drog vi iväg till Barkarby.

Där ligger Leklandet Stor och liten. Det närmaste jag kommit ett sådant är när jag stod och tittade på mina egna barn i bollhavet på någon Finlandsbåt.

Här kan man snacka om bollhav. Kanoner som kunde skjuta bollar kors och tvärs, drivna av tryckluft.

Det första vi såg var vulkanen. En plastväv som barnen klättrar upp och åker i.

Först gick det trögt. Andra ungar flög upp medans Elsa och Max kämpade. Vad är det för fel? Efter fem minuter kom de och frågade om det fick ta av sig strumporna.

De klättrade upp och for ner fem gånger i minuten. Såg riktigt kul ut. Nästan så att jag ville pröva.

Där sprack det som tur var. Den här vulkanen återvände Elsa och Max till mellan allt annat.

Ofta var barnen uppe och sprang och kröp. Jag rusade efter i marknivå för att ha koll på dem, hönsmorfar som jag är. Man vet ju aldrig, hur säkert det än är byggt, så händer det olyckor här också. Efter en timme var jag faktiskt riktigt svettig. Rena gympasset. Då kom jag på att jag fortfarande hade ytterrocken på. Utanpå kavajen.

Ofta fick jag försöka hitta dem bakom ett sådant här.

Klättra upp och sedan ner med huvudet före, de e kul de.

Därinne trivdes de och var där lång stunder. Då fick jag vila. Efter en och halv timme åkte vi hem. Alla var trötta. I bilen hem lärde jag dem lite ramsor, bl.a. denna:

Goddag tant, jag skulle hälsa från tant till tant, att tant skulle komma till tant men kommer inte tant till tant, så kommer tant till tant. Adjö tant. Ska sägas fort.  De försökte och skrattade i baksätet. Det var en trevlig dag.