Idag var det dags för den årliga hälsokontrollen. Känns alltid obehagligt på något vis. Ska man få reda på något som är kajko nu? Har varit med länge nu, så man vet ju aldrig. Bokade tid för en månad sedan. Det har funnits stunder då jag funderat. Vi åkte iväg på förmiddagen. Till Mjöby av alla ställen. Jag som snackat skit om Mjölby. Tänk om jag lagt någon förbannelse över staden och att den nu tar hämnd?

Vi var inställda på att det skulle bli väntetid.

Väntetiden blev bara 10 minuter.

Inne så blev vi välkomnade. Vi satte oss på en soffa medan de tog hand om patienten.

Mycket bättre på bilprovningen i dessa dagar. Förr i tiden var de griniga och hackade sönder bilen. Kanske berodde på mina bilar. Tvåor i protokollet har jag haft alltför ofta. Om jag inte minns fel, så fick man inte köra därifrån om det blev körbud (60-talet) = gå hem och krångel. Därför upplever jag fortfarande obehaget. Sitter nog i livet ut.

Hela tiden pågick en diskussion om sprickan i vindrutan. Sprickan är lång men sitter inte i synfältet. Till slut började vi räkna antalet intresserade besiktningsmän, vi fick det till sju. Hela styrkan måste ha varit inblandad. Verkade bli något internt; jag skulle godkänna, jag är tveksam osv. Till slut var det en som sa att vindrutan var sliten på en punkt i synfältet. Tacka f.. för det, vi har glott just där i 14335 mil.

Hjulkontroll; vrida och vända, ruska och skaka.

Han höjde bilen till nästa nivå utan att ”anteckna” något. Jag var ganska lugn och plånboken andades lugnare.

Han blev ståendes länge så här. Besiktningsmannen alltså. Grundlig kontroll.

Fortsatt snack om vindrutan. Slutade med X2, måste åtgärdas inom en månad. Bra, vi måste byta och då slipper man reta sig på den där jävla sprickan. Jag var något lättad, för vår behandling av bilen sista halvåret, har inte varit nådig.

Lotta festade till det i fröhyllan på City Gross i Mantorp. Hon ska odla gräs inne. Katt- och hönsgräs. Vilken tur att det inte ska klippas.

Vi avslutade utflykten med att käka ute. Fast inne. Jag testade sista raden på tavlan när jag betalade. Fan, va sniken jag kände mig; ”Jag är pensionär”. Nä, den snikna känslan byter jag bort för 5:- nästa ”löning” vi käkar där. Jag håller käft.