Nu när jag nu sitter här som pensionär, så undrar jag vart alla inkomster tagit vägen genom åren. För på något konto finns de inte. Inte i madrassen heller. Ett säkert sätt att förstöra pengar på är att handla med bilar. Hur många bilar har jag haft egentligen? Jag ska ta det från början.

1:a bilen 1966, en Volvo PV 544. Årsmodell -62. Körde 2000 mil på 3 månader och torskade för fortkörning. Med den körde jag Malmö-Stockholm på 6,5 timmar. Bra för en sådan bil.  I den här fick morsan en skräckupplevelse när vi åkte på en Norrlandssemester. Hon skrattade hysteriskt i en hel vecka.

2: bilen 1966, VW Bubbla. Årsmodell -61. Ett klart nedköp från Volvon men plånboken tålde inte mer. Med denna körde jag in i en taxi bakifrån. Vi skulle åka till veterinären och avliva en katt. Bilen blev aldrig riktig efter det och dessutom såg den bedrövlig ut. Katten överlevde bilen.

3:e bilen 1967, SAAB 96. Årsmodell -64. Bästa bilen ekonomiskt sett. Jag gav 4500:- för den och fick lika mycket när jag sålde den. Reparerade den för 92:-. Sålde den för att jag skulle göra lumpen. En riktig arbetsmyra och helt rostfri.

4:e bilen 1970, Mercedes 190. Årsmodell -56. Denna bil tog jag livet av på motorvägen strax innan Salem. Jag har aldrig hört en motor låta så illa som vid det tillfället. Jag lade den på taket och skruvade bort det nya avgassystemet innan skrot. Avgassystemet slängde jag 30 år senare.

5:e bilen 1970, Ford Taunus 12M. Årsmodell -66. Gick som ett skollat troll. Det satt en V4-motor i den. Samma som i Saab V4. Det var dålig värme i den. Fick aldrig ordning på den. Efter mitt mekande lät bilen som om den hade kikhosta när den blev varm. Det var många som tittade efter den.

6:e bilen 1971, Opel Kapitän. Årsmodell -64. Skön att åka i. Sålde den när jag fick första lägenheten ihop med exfrun 1972. Torskade för fortkörning i den.

7:e bilen 1977, Opel Kadett. Årsmodell -68. Sålde den när jag upptäckte att jag såg gatan genom golvet. Det regnade även in i den.

8:e bilen 1977, Volvo Amazon. Årsmodell -68. På denna bil bytte jag ut automatlådan till en manuell. Hissade upp fronten två meter mellan ett par björkar så att jag slapp krypa under. Sålde den när Svensk bilprovning skrev att den var krockad och ”ramsned”.  Undrar om den blev så när jag släppte ner den från träden. Det blev en dyr reparation.

9:e bilen 1978, Opel Kadett. Årsmodell -73. Ungarna älskade den här bilen. De sjöng till och med en visa om den. Det var för små hjul på den så hastighetsmätaren visade för mycket. En gång var jag uppe i den hissnande hastighten 170. På den rostade framflyglarna. Jag lagade med hönsnät och Plastic Padding. När jag försökte sälja den på en bilfirma, så kikade försäljaren under framskärmarna. Plastic Paddingen hänger ju för fan i kokor härunder, var hans utlåtande. Jag sålde den till ett äldre par istället som inte tittade under skärmarna. Gubben körde så illa, så jag trodde jag att ”reparationerna” skulle ramla av. Vad fin den är, är den nylackad, frågade den gamla damen. Jag hade blivit riktigt bra med sprayflaskor så här långt in i billivet. Det är originallack, svarade jag, för det stod så på sprayburken.

10:e bilen 1979, Ford Granada. Årsmodell -75. Kostade på en omlackering. Sålde den efter det att jag kommit försent till ett möte. Bilen hade stannat och jag fick meka. Kollegan tyckte det var onödigt att komma försent och att storma in med skit långt upp på armbågarna. Skaffa en leasingbil istället, tyckte han. Kan sägas att jag alltid haft en verktygslåda med mig i skuffen tills nu. Utifall…

11:e bilen 1982, Volvo 240 Turbo. Årsmodell -82. Nu var det slut med begagnat, nu var det företagsleasing som gällde. Förmånsvärdena var fortfarande låga för leasingbilar. Jag slutade ta med mig verktygslådan i skuffen.

12:e bilen 1983, Volvo 245 Turbo. Årsmodell -84. Tillökning i familjen tvingade fram ett bilbyte, tyckte jag.

13:e bilen 1985, Volvo 740 Turbo. Årsmodell -85. Denna bil var jag riktigt nöjd med. Volvoverkstaden pajade den genom att ”glömma” en mutter i en av cylindrarna. De fick reparera motorn för 18.000:-. Bilen blev aldrig bra igen. Jag blev sur och bytte bilmärke.

14:e bilen 1987, Saab 9000 Turbo. Årsmodell -87. På de svarta listerna utefter sidorna på bilen, så satt det kromlister. De rostade efter 3 månader. Jag blev sur och bytte bilmärke.

15:e bilen 1987, Volvo 240 GL. Årsmodell -87. Nu fick det vara slut med lyxbilar och Turbo. Jag lyckades stå emot bilförsäljaren i 3 år. Han försökte vinka in mig många gånger när jag var utanför och tanka.

16:e bilen 1990, Volvo 940 GL. Årsmodell -90. Vanlig utan lyx.

17:e bilen 1992, Volvo 850 GLT. Årsmodell -92. Bilförsäljaren lyckades. Den här måste du bara provköra, sa han. Du leasar väl? Ja, svarade jag. Då så, sa han. Att sedan ”bilförmånen” hade blivit dyrare glömde man lätt en sådan dag.

18:e bilen 1994, Volvo 850 Turbo manuell låda. Årsmodell -94. Bilförsäljaren: Du skulle prova 850-turbon jag har där uppe. Den gjorde Stockholm-Östersund på 5 timmar. Vansinneskörning när jag tänker tillbaka på det.

19:e bilen 1995, Volvo 850 Turbo automat. Årsmodell -95. Bilförsäljaren: Du måste prova 850 Turbon med automat. Här stod glansen i lånade fjädrar som högst. Den här bilen blev ståendes på parkeringen för det mesta när jag flyttade till V-by. Jag hade 300 m till jobbet. Den var som en magnet för pundare som länsade den mellan varven. Sålde den 2001. Torskade för fortkörning i den och missade lappen. Jag hade lappen i tre månader för att sedan bli av med den igen. Fast det var i en hyrbil. Lotta flyttade till Stockholm och vi blev med hund.

20:e bilen 2005, VW Polo Variant. Årsmodell 2002. Diddi-hund tyckte det var jobbigt att åka tunnelbana från V-by till Norsborg, 38 stationer. Diddi var med Lotta på jobbet i Norsborg. Bilen köptes för hans skull. Bilen gick som ett spjut och växellådan rasade med ett tjut. Reparationen kostade 10.000:-.

21:a bilen 2012, Renault 5 GTS. Årsmodell 1989. Köptes samma dag vi var på visningen av stället vi bor på nu. Om det kniper så är det 2:a bilen. Verktygen är tillbaka i skuffen. Skall bytas i vår till en bonnpickis som man kan köra hö och ved med.

Förutom ovan nämnda bilar så har det funnits ”2:a bilar” när vi bodde i Kungsängen. 2 st Mazda, 2 st Renault och 1 st Volvo 360 GLT. Jag har säkert glömt någon.

I ett svagt ögonblick, när jag bodde i Kungsängen, köpte jag den här för 10.000:-. En Opel Admiral -66 som jag tänkte ha som renoveringsobjekt. Jag körde 10 mil och den stod i 4 månader. Fick aldrig tid. Blev av med den för 10.000:- och då bogserades den bort. Jag kom undan med blotta förskräckelsen.

Om jag räknat rätt så har det blivit 27 bilar och det har inte varit gratis precis.

Den här då? Kommandorans VW Golf 2005. Det är för denna som jag frågade henne om hon ville flytta med ut på landet. Bilen har verkligen fått jobba det sista halvåret.

Senaste bilen är en Honda CRV 2012. Vet i tusan om inte den är den bästa av alla.